Livet i Pardubice

Glömde ju att berätta att Ella är faderslös. Ja, på pappret...
Jag fick intyga att jag INTE är gift och ALDRIG har varit gift, det var ett papper.
Jag fick intyga att Ella INTE ska heta Källerova utan Käller, det var ett papper.
Sedan var det det där pappret där det står att Ella har en mamma men ingen pappa. Det ska vi ändra på måndag när vi ska till tingsrätten.
45 minuter tog allt detta och sedan var det klart för dagen. Tingsrätten och sedan tillbaka till samma ställe igen så är Ella äntligen pappersklar.

Jan som var med och hjälpte mig idag är tjeck och kan svenska. Visst är det bra! Han har studerat svenska på universitetet i Prag under 90 talet och det sitter hur bra som helst än. Han ville studera ett litet språk och valde då svenska vilket vi är tacksamma för :)

Han berättade även att han skulle till försäkringskassan och lämna in deklaration efter att vi var klara. Här i Tjeckien måste de lämna in till skatteverket, försäkringskassan och ett ställe till som jag har glömt vad det var. Det är mycket papper hit och dit i detta landet och sedan är de ju som sagt helt galna i stämplar.

Berättade jag att mannen i luckan vid utkörningen från sjukhuset stämplade min biljett när jag skulle köra ut? Jag tror jag ska skaffa mig en stämpel och stämpla lite jag med...

Unga fröken Keller utmanar ödet och mina NEJ vilket resulterade i en dm lång liten kvist från en buske i halsen. Vipps så kom kvisten ut och även lite korv från middagen. Hoppas att hon lärt sig något av det.

Unga fröken Keller sover och lilla fröken Keller ligger i babyliften och myser. Börjar dock bli lite otålig låter det som så det är väl dags att öppna restaurangen och servera lite kvällsmat :)

I morgon kommer mannen i huset hem och då ska vi bara mysa hela helgen. Det ska ju bli toppenväder så vi blir nog hemma mest hela tiden och grillar och mår gott. Leia vill gärna bada i poolen men den ska chockkloreras först så hon får tåligt vänta på det. Fast jag skulle kunna doppa hennes fötter i vattnet så vill hon nog inte i på ett tag, vattnet har inte kommit upp i temperatur än.

Matklockan har ringt och det verkar inte gå att snosa.... ;)

Pappan i familjen har dragit iväg på en liten resa med jobbet. Någon vinresa eller något tror jag att det var och jag tror även att de skulle bege sig mot den Slovakiska gränsen...han kommer i morgon så jag får väl fråga honom då ;)

Jan har varit med oss idag och fixat lite papper på Ella så nu är hon snart registrerad, bara lite vaccination kvar sedan är hon resfärdig...låter som vi skaffat hund eller något :)

Fint väder idag betyder utedag.

Att gå ner de sista kilon? Det har jag inte kommit på än så efter att jag, Ella och Leia tagit en promenad till förskolan satte jag mig hemma i soffan och käkade en halv mörk chokladkaka....kanske inte det rätta sättet att gå ner men det var gott. Nu är den slut och det finns inget mer gott att käka. Så det var kanske inte så dumt ändå.

Igår kväll satte Lars och Leia upp poolen och började fylla den. När Lars var i poolen för att rätta till botten var Leia och lekte i sandlådan. När Lars efter ett tag tittade upp från poolen så stod den lilla damen på stegen högst upp och tittade ner på honom....hm. Nu måste vi komma ihåg att alltid placera stegen i poolen efter varje dopp.

Helgen bjuder på fint väder så det blir inget shoppande i Prag som vi tänkt. Men om Yr.no ljuger så drar vi iväg och shoppar.

Kalaset i lördags gick hur bra som helst, maten blev lyckad. Leia var vaken ända tills de sista gick hem efter 24, då var det OK att gå och lägga sig tydligen.

Lilla fröken Keller ska äta och sedan ska unga fröken Keller hämtas på förskolan så nu har jag inte tid med detta längre. Bilder lyser som vanligt med sin frånvaro....

Ella - Lilla fröken Keller
Leia - Unga fröken Keller
Jag - Gamla fröken Keller???

Men till min glädje måste det betyda att min mamma är uråldriga fröken Keller ;)
Undrar vilken titel Lars ger min farmor då???

Här förbereder vi middag för hela gänget här nere. Det blir en hel del mat som ska fixas och sedan även det sedvanliga städandet....mindre roligt men ett måste. I morgon blir det kalas här hos oss. Vi skulle kunna säga att vi firar att Pardubice vann igår. Eftersom inte Färjestad kunde vinna i år så får vi glädjas åt Pardubice.

Nu har lilla fröken Keller vaknat i vagnen ute och det är dags för mat. Halleluja för fasta mattider säger jag bara. Varför körde vi inte på det i Sverige med Leia? Jo, just det ja. De sa till oss att barnet ska äta så fort det skriker.....OK! Men nu är vi vuxna människor med erfarenhet så nu vet vi bättre och unge nummer 2 mår mycket bättre av fasta tider och även mamman i familjen mår bättre av det.

Det blir bara ett Hallelujamoment idag även om mina maräner blev himlans bra ;)

Inte fel att få sova från 24 till 5.20. Hoppas bara att det håller i sig och att Ella gör som sin syser och skippar mat på natten. Det har ju börjat rätt så bra i allafall :)

Nu ska jag försöka få någon bot mot min värk i kroppen, om jag kan göra mig förstådd på sjukhuset....

Ella någon timme gammal. De fina kläderna och tofflorna från sjukhuset.
Det stod att man skulle ha med sig pyjamas men jag vet inte när man skulle få använda det på Ella för jag fick absolut inte sätta på henne egna medtagna kläder utan sjukhusets vackra kollektion var det som gällde.

Vad var då kostnaden för denna sjukhus-vistelse? Jo, hela 100 Kc per dygn. Det inkluderade ju mat hela dagen, läkarundersökningar samt barnpassning.


LITE lunch som serverades precis innan jag skulle få åka hem. Soppa som alltid till lunch, en hel tallrik med moussaka och till efterrätt persikohalvor. 


En annan delikat måltid var denna rispudding med tillhörande kakao- och florsocker-pulver att hälla på toppen. Nämnde jag att detta var huvudrätten vid middagen en av dagarna....!?

   

Jepp, nu har lilla Ella tittat ut.

Åkte in på onsdag morgon. Vi visste inte riktigt vart vi skulle parkera så vi parkerade en bit bort från sjukhuset och gick sedan resten av vägen. Vi hade med andra ord nästan lika gärna kunnat gå hela vägen från huset istället :)
Ringde på en knapp som verkade OK vid BB dörren. Det svarade någon och sa något och sedan fick vi stå kvar där ute...det tittade sköterskor på oss genom fönstren och tillslut var det en som öppnade och frågade något som vi tolkade som bäbis...Jepp, sa vi. Frågade/skrek upp till 3:e våningen om hon kunde engelska men gudars det kunde hon absolut inte.
Tillslut blev vi insläppta och skulle ta hissen. Men då gick det inte att stänga dörrarna så det var bara att traska 3 våningar upp.
Första rummet var det en massa pappersskrivande och namnteckningar för det ena och det andra...och glöm inte att de stämplade också för glatta livet :). Vi förstod kanske 20% av vad de sa men det var ju dessutom ganska ömsesidigt.
Ett tag trodde vi att de skulle skicka hem oss för det var knappt några värkar längre.
Sedan in till förlossningssalen.
Vi kom in till sjukhuset strax efter 5 och Ella behagade att titta ut vid 7.54.
Vilken tur att jag skulle få epidural vid 7 tiden när läkaren skulle börja jobba. Tack, tänkte jag! In kommer läkaren och säger att det inte är någon idé, för det är knappt en timme kvar innan bäbisen kommer titta ut. Va fasen, tänkte jag. Ska du ta död på mig kvinna, ge mig epiduralen så kommer vi alla vara nöjda och glada.
Nopp, ingen epidural inte. Men jag blev erbjuden en spruta i höften.....typ smärtlindring...TACK, den hjälpte ju massor....
Så det hela slutade med att jag inte hade någon bedövning alls. Kul, nej. Gick det bra, jovisst. Men hur kan folk va så dumma så att de tackar nej till saker som gör att smärtan lindras??? Jag ville ju ha allt vad de hade att erbjuda, vilket tydligen enbart var epidural?!

Ella fick vi se en kort snutt av och sedan drogs hon iväg till ett annat rum. Vi fick vänta i 2 timmar innan vi fick se henne igen. Jättekonstig känsla.
Blev körd till rummet i en säng...fick inte röra mig en millimeter tydligen. De hade nog glömt bort att jag INTE hade fått den där EPIDURALEN och att mina ben fungerade fint.
Ella fick mat en kortis och sedan upp till egen våning for hon. Där är hon tillsammans med andra barn och jag ligger på mitt rum. Matar gör jag däruppe där Ella bor och sedan åker jag ner till mitt igen.
Det är faktiskt helt OK trots att det känns konstigt att inte ha henne nära hela tiden. Trodde aldrig att jag skulle erkänna det...
En dag gjord av 3 här på sjukhuset och alarmet i min telefon går på högvarv. Det gäller att hålla koll på Ellas mattider så att tanterna inte blir arga på mig. Var 3:e timma ska det matas men på natten var det ett glapp på nästan 6 timmar, helt OK.

Nu tror jag att jag väntar på att få byta våning och rum, men jag är inte säker....vi har som sagt lite svårt att förstå varandra här :)


Jo, just det ja. Leia var ju här och hälsade på igår eftermiddag. Och det skulle klappas och hållas hand hela tiden. Inte på mig då utan på Ella. Leia var som galen i henne. Dessutom skulle hon även "bäja" Ella till sängen, men vi tyckte nog att det var bättre att pappa eller mamma gjorde det.
Sedan blev Leia tokledsen när Ella var tvungen att gå och sova inne på sin avdelning.

Nu måste jag gå 2 dagar i veckan för koll. Kul! Måndagar och torsdagar ska jag vara på sjukhuset i minst 3 timmar.

Idag var Leia och Lars med så jag hade lite sällskap. Leia tyckte det var kul och klarade sig bättre än sin mamma....

I morgon ska Leia till förskolan och jag ska städa och fixa lite, behöver åka och fylla på kylskåpet också.

På onsdag kommer världens bästa farfar och farmor Eva och Leia kommer bli så glad, vi blir också glada såklart :)
Och nästa måndag kommer världens bästa mormor och då blir vi alla lika glada. Synd bara att morfar inte kunde följa med, men honom får vi skypa med istället.

Våffeldagen spenderades ute i trädgården.



Leia valde hatt och solglasögon på H&M och det skulle självklart vara på när det skulle käkas kvällsmat.



Cirkusen var en hitt och Leia gjorde dansmoves med händerna hela tiden. Vilken tur att vi satt längst fram så att hon såg bra. Leia älskar djur så det blir nog fler cirkustillfällen för oss. Denna var tydligen Tjeckiens bästa....jag kan inte säga att jag har så mycket att jämföra med men det var säkert sant...själv tyckte jag det var smutsigt och äckligt. Särskillt när hästarna sprang runt framför näsan på oss, kan bero på att jag är allergisk. När det var dags för Lejon satte de upp burar under pausen och det var jag väldigt glad för. Herregisses vad stora de var....och de satt som sagt framför näsan på oss, tur att de inte släppte väder som de tydligen hade gjort rejält förra gången :)

Ja, inte trodde ni väl att bäbisen har kommit ut.....

Det är vi som ska ut och gå. Solen skiner ute så då får vi passa på. Igår var det en trist dag med massa blåst och iskall vind. Leia och Lars trotsade vädret igår och hämtade ris åt mig, tur att de inte trotsade mig säger jag bara ;)
Så nu har vi ris med fjädrar i både ute och inne.